Alex Schulman skrämd till tystnad

"Jag är en fejk!" skriver Alex i sin blogg.

"Jag har fått och får fortfarande en hel del mail från upprörda människor som inte förstår hur jag kan bete mig som ett sådant svin i de här "dokumentärfilmerna" som spelats in om mig."
Han förtydligar att dokumentärfilmerna inte är på riktigt och att de är genomförda i ett sammanhang och med en plan.
"...Det är alltså jag och Calle som producerat dem. Vi har haft manus, alla inblandade har varit införstådda med innehållet. Jag ogillar verkligen att behöva gå ut och förtydliga de här sakerna, det känns som att en viktig hinna försvinner då, men eftersom så många har blivit upprörda så känner jag att jag verkligen vill berätta hur det ligger till. Dessutom kommer jag inte att spela in några fler sådana här filmer."

Jag tycker också det är tråkigt att han väljer att gå ut med att filmerna inte är på riktigt, en del av behållningen i Schulmans produktion har varit kommentarerna från upprörda människor som helt saknar den ironi och sarkasm Schulman är bra på.

Jag har beundrat hans lågmälda, unika, och faktiskt modiga plumphet.
Jag har lärt mig tycka om den älskvärda och hånfulla övermänniska han spelat under de senaste åren.
När han säger något kärleksfullt rymmer det också ett förakt -det är vackert.
Jag tycker om att han är ödmjuk och ber om ursäkt för att han finns genom att ta ännu mera plats -det är också vackert.


Men nu har alltså korvätarna skrämt iväg den gamla Alex Schulman. Jag hoppas att ni enkla människor som bara har en av/på knapp och saknar dimmer skäms ordentligt.

Exempel på Schulmans unika konstnärskap:

Alex som "Kissie"

Och här som "Alexandra"