Permission

Jag trodde det var lugnt och stannade till efter sommaren. Då hann sorgen ifatt mig och högg mig i ryggen.
Det sista jag kommer ihåg är att sorgen och ett svartbränt svek sparkar mitt huvud mellan sig när jag
ligger på marken.

Nu går jag inte ut om det inte är absolut nödvändigt. Sover och äter lite eller inte alls. Ibland kommer någon förbi med en kasse mat.
Jag har fått någon märklig hudsjukdom, små knottror som bränner och kliar infernaliskt. Utslagen sitter
på fötternas översidor, smalbenen, armar och hals, värst på armarna. De har börjat blöda nu men jag vill inte till sjukhuset. Jag har min sjukhusskräck att tänka på men framför allt vill jag inte veta vad det är.